Text och foto (om ej annat anges): Christian Alfredsson
Under evolutionens gång har fiskar utvecklat olika sätt att föröka sig, beroende på den miljö de lever i och hur den har bildats. En del av denna fantastiska hobby är att ge fiskarna en sådan miljö att de trivs och sedan också förökar sig, så att du får möjlighet att observera de olika parningstekniker som olika arter har anpassat sig till.
Ett antal olika parningstekniker kan särskiljas och de viktigaste listas nedan.
Dessa fiskar bygger ett bo vid ytan med hjälp av "saliv" och bitar av växter. Under leken slingrar hanen sin kropp runt honan och spottar äggen upp i boet. Därefter vaktar hanen rommet, som kläcks inom 24-30 timmar efter leken. Guramis är bra exempel på skumbobyggare.
Fiskar som leker i öppet vatten. Äggen faller ner bland stenar (eller ner i gruset) eller fastnar på växter. Rommen kläcks inom några dagar. Ett exempel på en äggströande art är zebradanio (Brachydanio rerio).
Fiskarter som fäster sina ägg på olika slags objekt (= substrat), t.ex. akvariets rutor, på stenar, i en grotta osv. Rommen kläcks ofta inom några dagar. Många ciklidarter tillhör denna grupp. Vissa substratlekare överger sina ägg efter leken, men andra (substratvaktare), framför allt ciklider, vaktar både ägg och yngel.
Efter/under leken samlar honan äggen i munnen och ruvar dem i 2-5 veckor. Under denna period utvecklas äggen till yngel. När ynglen är fullt utvecklade släpper hon (moderlig munruvning) ut dem. Vissa arter tar till och med in dem igen vid minsta tecken på fara. Detta är den vanligaste formen av munruvning, men ibland ruvar hanen (faderlig) eller båda föräldrarna (biparental), och ibland fästs äggen på ett substrat och bara larverna/ynglen ruvas. Munruvare inkluderar många ciklidarter men också vissa malarter och några labyrintfiskar.
Arterna i denna grupp producerar fullt utvecklade levande yngel. Många av de vanligaste akvariefiskarna finns representerade i denna grupp, t.ex. svärdbärare och platys.
I naturen lever dessa arter ofta i vattensamlingar som torkar ut helt en gång om året. Som en följd dör fiskarna, men innan dess gräver de ner sina ägg i bottenmaterialet, för att kläckas under nästa regnperiod. Vissa av karpfiskarna tillhör denna grupp.
Det är inte alls ovanligt att se fiskarna i ditt akvarium leka, och det är naturligtvis en verklig upplevelse att se ett par ciklider vakta sina "ungar" i akvariet eller att få dina första guppy- eller svärdbärarungar. Detta är utan tvekan en av de stora höjdpunkterna i hobbyn. Vad man ska göra för att få fiskarna att föröka sig varierar från art till art, naturligtvis: vissa är lätta, andra nästan omöjliga, och det är helt omöjligt att beskriva dem alla i en liten bok som denna. Jag rekommenderar dig att läsa specialistlitteratur om de fiskar du äger, läsa om andra uppfödares erfarenheter i de olika akvarietidningarna och gå med i en akvarieklubb för att få råd.
