Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Text: Kjell Fohrman
Denna artikel kan diskuteras i denna tråd i Zoopets forum.
Transporten är oftast det mest stressande som en fisk råkar ut för under sin livstid och om denna har skett på ett olämpligt sätt kan en transport mycket väl innebära att fisk som i affären var frisk och kurant kan bli sjuk när den kommer ner i akvariet. Därför är det oerhört viktigt att man minimerar risken för stress under transporten och att packningen och mottagandet av fisken blir så optimal som möjligt.
Nedan följer en del punkter som man bör tänka på och dessa är speciellt viktiga för längre transporter och kanske inte så viktiga för en transport på bara någon enstaka timma. Detta eftersom kortare transporter är betydligt mindre stressande och inte alls ställer så höga krav.
Att fånga in fiskarna är oerhört stressande och detta bör göras så snabbt och försiktigt som möjligt – detta gäller alldeles speciellt om fisken går i ett hemmaakvarium. I ett affärsakvarium är fiskarna ofta vana med att det håvas i försäljningsakvariet och då blir de mindre stressade, i ett hemmaakvarium där det normal aldrig håvas (eller ytterst sällan) kan detta vara oerhört stressande. Så ha allting förberett innan du börjar håva – transportvatten klart, bra håvar, inredning bortplockad ur akvariet etc. etc.
Man skall ALDRIG packa ner sjuka eller skadade fiskar i en påse för transport (eller fiskar från ett akvarium med sjuka fiskar). Risken är uppenbar att de då smittar övriga fiskar och om det är en skadad fisk kan den attackeras av andra fiskar i påsen. Om fisken dör under transporten (vilket då är sannolikt) förstörs dessutom transportvattnet mycket snabbt och de övriga fiskarna riskerar att bli förgiftade.
Bäst är att packa i stora plastpåsar (med plats för 6 st påsar i en frigolitlåda). Att transportera i hinkar eller liknande är i regel betydligt sämre.
Använd tjocka fryspåsar eller ännu hellre mjuka men sega plastpåsar som är avsedda för akvariefisk (köp i akvarieaffär). Om man använder fryspåsar bör man tänka på att hörnen bör vara rundade så att inte fiskarna fastnar i hörnen. Hörnen kan rundas av med hjälp av gummiband eller genom att de tejpas upp. Plastpåsar avsedda för akvariefisk tillverkas ofta med rundade hörn.
I handeln kan man då och då få tag i specialpåsar som är extra lämpliga för transport av fisk väldigt långa distanser (flera dagar) där man inte har tillgång till syrgas (se nedan). I dessa påsar kan syre passera in genom plasten.
För räkor kan man med fördel istället använda petflaskor.
Påsen skall normalt innehålla maximum 1/3 med vatten och 2/3 med luft (undantag från detta gäller för t.ex. barber där det skall vara 50-50). Påsen bör sedan placeras stående under transporten. Hela fiskkroppen måste dock alltid vara täckt av vatten – viktigt att tänka på när det gäller stora och höga fiskar. Det är faktiskt t.o.m. som så att enligt svensk lagstiftning så skall påsen innehålla 173 vatten och 2/3 luft).
I s.k. breathbags skall man fylla hela påsen med vatten och dessa påsar bör förvaras liggande under transporten.
Det är bra om vattnet är syrerikt och ett svalare vatten är syrerikare och gör fiskarna mindre stressande. Lämplig transporttemperatur är för koi, guldfisk och andra kallvattensfiskar 15-18°C, för värmekrävande arter (t.ex. Hemigrammus bleheri, H. erythrozonus) 23-24°C och för övriga tropiska fiskarter ca. 22°C. De flesta räkor (med undantag för Sulawesiräkorna som bör ha varmare vatten) kan med fördel fraktas rejält svalt (8-15°C).
Rödmunstetran (Hemigrammus bleheri) vill ha något varmare vatten än de flesta
andra arter. Foto Christian Alfredsson
För att temperaturen under transporten skall vara så stabil som möjligt bör påsarna placeras i en isolerad låda (typ. frigolitlåda för fiskar, kyllåda).
Om lådan under transporten förvaras väldigt kallt under en längre tid bör man använda en s.k. ”Heat Pack” (finns ofta att köpa i affärer som säljer vintersportutrustning) som skakas så att de blir varma och sedan håller de värmen ca. 24 timmar. Se till att ”heatpacken isoleras i lådan (med hjälp av tidningspapper) så att de inte ligger an mot en fiskpåse eftersom vattnet då kan bli för varmt. De kan lämpligen anbringas på locket undersida
Om lådan under transporten förvaras väldigt varmt under en längre tid (det kan räcka med en halvtimma i en parkerad bil en varm sommardag) kan man lägga ner en frysklamp i lådan. Se dock till att frysklampen isoleras mycket väl (t.ex. invirad i en tjock handduk) så att de inte ligger an mot en fiskpåse eftersom vattnet då kan bli för kallt.
Blås aldrig ner luft i plastpåsen - utandningsluften innehåller mindre syre än vad vanlig luft gör.
Det är oftast betydligt bättre med syrgas än med luft.
Vissa arter (de som andas in atmosfärisk luft) skall inte ha syrgas i påsen.
En nypa salt (ca. 1 ml salt per 1 liter vatten) i påsen är en fördel för de flesta arter (förutom för de som är känsliga mot salt) eftersom det hjälper fisken att upprätthålla den osmotiska balansen, vilket i sin tur gör att fisken stressas mindre.
Vattenberedningsmedel är en klar fördel - speciellt sådant som buffrar vattnet.
Att svälta fiskarna 1-2 dagar före transport är bra eftersom transportvattnet då ofta hålls renare. Arter med långa tarmsystem (herbivora arter som L-malar) behöver svältas något längre än arter med korta tarmsystem (carnivora eller omnivora arter).
Fiskarna skadas inte heller på något sätt av att utsättas för svält i några dagar. I sin naturliga miljö händer det ofta att de går utan mat längre perioder.
Herbivora arter (som denna Ancistrus) kan med fördel ”svältas” någon dag extra
före transporten. Foto Mark Smith
Packa aldrig 2 eller 3 fiskar i en påse. Antingen singel eller en grupp.
Blanda helst inte olika arter i samma påse.
Fiskarna i samma påse bör också ha ungefär samma storlek
Ibland är det bra om det finns någon ”dekoration” i plastpåsen.
Till räkor skall använda några stänglar med växter som Najas, Cerathophyllum eller Egeria – detta eftersom räkorna behöver någonstans att klamra sig fast vid under transporten för annars kommer de att åka fram och tillbaka vilket är mycket stressande.
Egeria densa är en av flera lämpliga växter som man kan
ha i en ”räkpåse”. Foto Kjell Fohrman
Till fisk kan man använda några svarta plastremsor av ett material som inte avger något i vattnet – lämplig storlek på dessa är ca. 15 x 1 cm. Fiskar som man ”måste” ha plastremsor till är t.ex. praktbotia.
Påsarna skall alltid vara dubbla - går det hål på innerpåsen finns ytterpåsen kvar. Det är t.o.m. som så att svenska lagstiftning kräver dubbla plastpåsar vid fisktransport.
När man knutit ihop innerpåsen skall man vända på den när man knyter ihop ytterpåsen. Knutarna på inner resp. ytterpåsen skall hamna på motsatta sidor
Vissa arter kräver specialpackning.
T.ex. så utsöndrar Corydoras ett gift när de blir skrämda och detta gift gör vattnet dåligt och kan mycket väl döda dem själva (och andra fiskar) under transporten. Därför håvar man först upp dem och placerar dem i en vattenbehållare, väntar någon minut och placerar dom sedan i en ny vattenbehållare med annat vatten. Detta upprepas sedan en gång till - därefter har de "slut" på giftet (bildas igen efter en tid) och man kan transportera dem
Arterna i släktet Corydoras kräver specialpackning. Foto Ida Eliasson
Pangasius hypopthalmus är en art som är extremt lättstressad och den kan lätt skada sig rejält när man håvar ut den.
Stora fiskar och/eller väldigt aggressiva fiskar (t.ex. Betta splendens) skall alltid singelpackas.
Fiskar med långt utdragna fenspetsar (t.ex. Pterophyllum och Trichogaster-arter) bör också singelpackas för att inte fenorna skall skadas.
TRANSPORT
Det finns i Sverige lagar som reglerar hur en bil som transporterar akvariefisk skall se ut. Den måste t.ex. vara märkt
som djurtransport - dock säger lagen inget om fräcka fiskdekorationer på bilen
Det bästa är om man kan transportera fisken själv men möjligheten finns också att man anlitar ett transportföretag. Dock finns det dock lagar som reglerar kommersiell transport av levande djur och det innebär att de som transporterar måste vara utbildade för detta och transportfordonen måste vara godkända för detta. Är det inte så innebär det att transporten är olaglig och både den som transporterar och den som köpt transporttjänsten kan åtalas för detta.
Det finns dock en del flygbolag som har utbildad personal för detta och är godkända samtidigt som flyg är snabbt och säkert, men det är också väldigt dyrt (räkna med drygt 1.000 för en låda). Detta är naturligtvis ett stort problem för affärerna men de stora fiskgrossisterna i Sverige har utbildad personal och godkända transportfordon.
Värt att tänka på är att även hobbytransporter kan omfattas av de regler som gäller för kommersiella transporter. Detta kan man dock komma runt genom att placera fiskarna i en låda inne i kupén och inte i bagaget.
Hur länge fiskar kan transporteras är starkt beroende av hur man packat fisken. Om man följder ovanstående regler skall det aldrig vara några som helst problem att ha fiskarna 1,5-2 dygn i plastpåsar. Men som sagt - desto mer man avviker från ovanstående regler desto kortare blir tiden.
Påsarna skall vara mörkt placerade under hela transporten. Att plocka upp fiskarna ur den förslutna lådan för att kolla konditionen under transporten (något som amatörer ofta gör) är mycket mer stressande än transporten i sig.
För extra stressiga fiskar kan man lägga tidningspapper mellan den yttre och inre plastpåsen för att minimalt med ljus skall tränga in.
Väl framme med fiskarna är det dags att lägga ner dem i akvariet och detta är också rätt stressande. Hur man skall gå till väga för att minska denna stress kan du läsa i denna Zoopetartikel.
