Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Familj: Araceae.
Härstamning: Asien och Oceanien.
Ljusbehov: Varierande.
Övrigt: Cryptocoryne-släktet är sannolikt tillsammans med Echinodorus-släktet det populäraste av alla akvarieväxtsläkten och man hittar säkert, mer eller mindre regelbundet, uppemot 50-60 olika arter i handeln. De vanligaste av dessa är nog Cryptocoryne affinis, C. albida, C. aponogetifolia, C. becketii, C. crispatula, C. parva, C. pontederiifolia, C. retrospiralis, C. undulata, C. usteriana, C. walkeri, C. wendtii och C. willisii och då har vi nog ändå glömt några stycken.
Anledningen till att Cryptocoryne blivit så populära är att de oftast är både lättskötta och vackra. De är lättskötta eftersom de växer ganska långsamt och därmed inte kräver så mycket skötsel. De flesta Cryptocoryne-arter är inte heller speciellt ljuskrävande och detta gäller speciellt för de arter som har mörkgröna blad.
De skall inte flyttas runt i akvariet utan blir vackrast om de får stå på samma ställe i flera år. En myt om dessa växter är att de kräver surt och mycket mjukt vatten, men så är inte fallet utan de flesta av dem trivs utmärkt i hårt vatten med högt pH.
De är s.k. "slowstarters", dvs. det kan dröja veckor innan de kommer över den "chock" som en flyttning innebär och börjar växa och bilda nya blad och rötter. Bottenmaterialet skall vara näringsrikt och man kan gärna placera en lerkula vid roten för att plantan skall växa lite bättre och snabbare komma igång. Mindre arter skall planteras med några centimeters avstånd, större arter med betydligt större avstånd.
Bladens form varierar visserligen oerhört mycket mellan de olika arterna, men eftersom det finns så många arter är det ofta mycket svårt att se skillnad på dem.
En känd växtsjukdom är den s.k. Crytocoryne-sjukan som ibland kan drabba ett helt Cryptocoryne-bestånd i akvariet. Problemet är emellertid ofta rätt överdrivet och man minskar risken för att drabbas av sjukdomen om man vid planteringen plockar bort alla blad utom de 4-5 nyaste (oftast de minsta), eftersom dessa har lättare för att anpassa sig till en ny miljö. Man skall inte heller som nämnts ovan flytta runt dem i akvariet utan låta dem växa på samma ställe. Om man ändå skulle drabbas går det ofta bra om man bara plockar bort de drabbade bladen, men lämnar roten i fred. Efter några veckor brukar de då ofta bilda nya skott.
Förökningen sker hos de flesta arter genom utlöpare. Takten varierar mycket mellan arterna.
