Text och foto (om ej annat anges): Åke Westlund
Denna artikel skrevs av Åke Westlund redan 1962. Åke Westlund som 68 år gammal avled 1997 är en av Sveriges främsta akvarister genom tiderna. Inte nog med att han genom åren har odlat mängder av sötvattensfiskar och varit en mycket aktiv föreningsmänniska, det är också han som introducerade saltvattenshobbyn i Sverige och det är inte för inte som han har kallats Mr. Saltvatten.
Mycket vacker fisk
En av våra allra vackraste akvariefiskar, glödbandstetran, infördes till Europa kort före andra världskriget. Det karakteristiska kännetecknet för glödbandstetran är det kraftigt lysande röda band, som sträcker sig från nosspetsen till stjärtfenans bas. Buk- och analfenorna har vita eller mjölkblåaktiga kanter. I övrigt är alla fenor klart genomskinliga, med en mjuk rökgrå färgton. I motsats till neontetran, har glödbandstetran en nära nog fulländat vacker, elegant och långsträckt kroppsform som enligt mitt förmenande gör den till en av de allra vackraste tetrorna. Dess hemland är Guyana.
 |
|
| Ett stim Glödbandstetror är en vacker syn. Foto: Okänd. | |
Beträffande färg och teckning är båda könen lika, dock kan ibland hos hanarna den vita randen på analfenan vara något kraftigare än hos honorna. Ett säkrare skiljetecken mellan de båda könen är dock kroppsformen. Honorna är betydligt kraftigare än hanarna, speciellt i bukpartiet. Redan på mycket unga djur kan man särskilja hanarna på deras något inåtbuktande buk. Dock är denna inåtbuktning på intet sätt så stark att den verkar iögonfallande, varför man måste iakttaga fiskarna noga och göra jämförelser mellan flera olika djur för att vara säker på könet.
Foder
Vid en temperatur på 22°C trivs denna fisk alldeles utmärkt, och vad foder beträffar har den inga större anspråk, vilket emellertid inte innebär att den enbart skall utfodras med torrfoder. Sin största färgprakt visar den endast om levande foder serveras regelbundet.
Om man iakttar ett större stim av denna fisk, märker man att djuren mycket ogärna avlägsnar sig från akvariets undre vattenskikt. Endast några centimeter ovanför botten och inne mellan växterna står de alla och anpassar sin färgintensitet efter de bottenförhållanden som råder. Är bottnen för ljus, antar fiskarna också en ljus, blek färgton, och det annars så kraftigt lysande röda bandet syns då knappast. Vid mörk botten däremot ger de mörka fjällkonturerna fisken en nästan gråsvart färg, och det röda bandet glöder klart och intensivt. I nyinrättade akvarier, som ju i regel har en relativt ljus botten, kan man genom att lägga ett tunt skikt torv i några hörn, skapa en plats med gynsamma bottenbetingelser för glödbandstetran.
Vita pricksjukan
Som så många andra fiskarter, som älskar att uppehålla sig i akvariets bottenskikt, är glödbandstetran mycket mottaglig för vita pricksjukan. För övrigt erbjuder skötseln av denna fisk inga som helst svårigheter. Den skall dock inte hållas tillsammans med alltför stora och livliga fiskar, för glödbandstetran älskar lugn och ro. Den saknar för den skull inte helt temperament, det framgår tydligt vid hanarnas små skärmytslingar om honorna. Framför allt under leken uppvisar den en stor rörlighet.
 |
|
| Glödbandstetran har en vacker och långsträckt kroppsform. | |
För lek är det bäst att använda sig av tvååriga djur, i synnerhet som glödbandstetran inte är fullvuxen förrän efter denna tid. Beträffande leken kan sägas att den i huvudsak inte skiljer nämnvärt från neontetrans, detsamma gäller de noggranna förberedelser som måste göras för att man skall erhålla ett lyckat resultat.
Odling
Lekakvariet på 25-50 liter rengörs mycket noga och fylls därefter med vatten till en höjd av ca 12cm. Vattnets hårdhet får inte överstiga 6°dH. Regnvatten filtrerat genom aktivt kol är alldeles utmärkt. Som bottenbeläggning är utan tvekan torv det allra bästa. Man får då den mörka botten som fiskarna måste ha för att trivas och skrida till lek. Dessutom ger torven vattnet ett svagt sur egenskap, som jag personligen tror är till stor nytta när det gäller att få bra kläckningsresultat. Dock kläcks rommen även i neutralt vatten. Det bör väl sägas ifrån att torven måste kokas innan den placeras i akvariet. Det så iordningställda lekakvariet täckes väl och får stå i ungefär en vecka. Är då vattnet absolut kristallklart och har antagit en svagt brun färgton, kan fiskarna sättas till lek. Som lekplanta kan man använda vilken finbladig akvarieväxt som helst. Utmärkta är Myriophyllum, Cabomba m.fl. Naturligtvis skall växten vara väl rengjord och desinficerad i alunlösning. Lämpligaste lektemperaturen är 24-25°C. Belysningen skall vara mycket dämpad, så svag att man nätt och jämnt kan urskilja fiskarna. Vid val av lekdjur brukar det inte vara någon svårighet att hitta en lämplig hona med kraftigt rundad buk. När det gäller hanarna kan det däremot vara vissa svårigheter att få tag på en som fullgör sitt uppdrag ordentligt. I regel lyckas man bäst med de hanar som är mycket slanka. Det är då frågan om en naturlig slankhet, och inte en magerhet som uppstått på grund av slarv med utfodringen.
Små yngel
Glödbandstetran brukar som regel leka först på tredje dagen, och man kan då se de små glasklara romkornen ligga strödda över bottnen. Efter leken utfångas fiskarna med en håv som försts doppats i kokande vatten och akvariet avskärmas med tidningspapper. Glödbandstetrans rom är inte lika ljuskänslig som exempelvis neontetrans, men för säkerhets skull bör akvariet täckas. Efter 24 timmar har romkornen fått svansar och sprattlar omkring på bottnen. Efter ytterligare 12 timmar har de små glasklara ynglen förflyttat sig upp på växterna och glasrutorna. Först på sjätte dagen börjar de simma omkring och söka föda. Då först, men absolut inte tidigare, skall man börja utfodra dem. Glödbandtetrans yngel är mycket små, dock något större än neontetrans, och måste första och andra dagen matas med infusorier eller nauplier. Själv har jag alltid använt damminfusorier, men jag är övertygad om att de även tar toffeldjur, bara dessa är väl renodlade. På tredje dagen måste man börja med grövre foder, lämpligen Artemia-nauplier.
Efter ca 3 veckor börjar det röda bandet framträda och då bör ynglen flyttas över i ett större uppväxtakvarium. Här, liksom vid all fiskodling, gäller nämligen det förhållandet att de uppväxande fiskarna måste ha gott om utrymme och rikligt med levande foder av lämplig storlek för att kunna utvecklas till praktfulla djur.
Ger stora kullar
I de flesta akvarieböcker finner man uppgiften att glödbandstetran i regel ger mycket små kullar. Mina personliga erfarenheter talar för det rakt motsatta förhållandet. Som exempel kan jag nämna att den kull som jag fick tidigt i våras resulterade i 405 st yngel som nu nått en storlek av 2,5 cm. Även vid tidigare lekar har antalet ungar blivit mycket stort. Den som har försökt sig på att odla dessa så kallade "problemfiskar", till vilka ju glödbandstetran brukar räknas, och sett hur ynkliga resultaten brukar bli, måste ju tycka att kullar på 300-400 djur verkar fantastiskt, men jag kan försäkra att har man bara ett bra lekpar och är tillräckligt omsorgsfull med förberedelserna så innebär det inga svårigheter att få kullar av ovan nämnda storleksordning.
