Text och foto (om ej annat anges): Maria Odgaard
Text: Maria Odgaard
Svensk översättning: Joacim Ahlstrand
Denna artikel publiceras med tillstånd av Tropica Aquarium Plants.
Alla foton är klickbara till större format (gäller enbart Goldmedlemmar)
När man som nybörjare grips av intresset för akvaristik och börjar söka efter information om ämnet upptäcker man ganska snart att man har funnit dörren till en ny värld av spännande möjligheter. Här är nämligen en hobby som har något för varje smakinriktning: sällskapsakvarier, växtakvarier, svartvattensakvarier, saltvattensakvarier och biotop/artakvarier som alla rymmer sina speciella glädjeämnen och krav.
Denna artikel handlar om mitt första akvarie som samtidigt är min första bekantskap med tropiska vattenväxter. Då jag skulle välja inredning till mitt nyinköpta 128 liters akvarie föll jag för det gröna frodiga utseendet. Små buskiga kompakta växter, långa höga, bredbladiga, krypande bottentäckande ormbunkar, flytväxter, gräs, mossor... Variationen är enorm. Med ett växtakvarium har man verkligen möjligheten att skapa en dynamisk minivärld, en undervattensmiljö i ständig förändring. Mitt klara mål blev att skapa en sådan miljö med stor och sund växtlighet. Därför började jag läsa all information om vattenväxter och växtakvarier jag kunde få tag på för att bli mer insatt i mitt projekt. Samtidigt dök många frågor upp som jag fick bra svar på av mina medarbetare på Tropica Aquarium Plants.
Nedan vill jag beskriva min väg genom hela uppstartningsfasen av mitt akvarium som jag haft igång sedan september 2006.
Växtval
Det finns så otroligt många vackra akvarieväxter att det är svårt att välja vilka man vill ha. Här nedanför är de växter som jag till slut valde för mitt första akvarium.
Mina förgrundsväxter
Hemianthus callitrichoides "Cuba" är en mycket vacker förgrunsdväxt. Foto: Maria Odgaard
Hemianthus callitrichoides ”Cuba”
Jag har alltid tyckt att en tjock grön matta av ganska små växter är särdeles iögonfallande och vackert i ett akvarium. Därför valde jag denna Hemianthus. Den kräver en hel del ljus för att sprida sig tätt och krypande över hela botten och som tur är så hade gott om ljus. Dessutom har H. callitrichodies ”Cuba” en lysande grön färg och de mycket små bladen får ofta små syrebubblor som får akvariets botten att glittra som en glömd skatt.
Denna Echinodorus är helt ny och just därför är den ett spännande val. Den blir inte så stor och på grund av detta tyckte jag att den, med sin vackert ljusgröna färg och nästan ovala halvstora blad, var en fin kontrast till den småbladiga Hemianthus.
Echinodorus "Aquartica" (i mitten) planterad i ett annat akvarium. Foto: Oliver Knott.
Mina växter i mellanpartiet
Bacopa australis
Bacopa är nog det närmaste man kommer min föreställning av hur en ”riktig” växt för förgrunden eller mellanpartiet skall se ut. Jag valde Bacopa australis på grund av dess friska ljusa färg och att den inte är svår att hålla. De små våtarvsliknande stänglarna är också bra att öva sig på om man vill bli expert på att beskära växter ner till kompakta kuddar.
Eleocharis acicularis
Som nybörjare kände jag innan uppstarten att mitt akvarie bara till ett rätt begränsat antal växter. Jag hade t.ex. aldrig tidigare sett en gräsväxt som Eleocharis, men när jag väl hade sett den var jag såld. Här var verkligen en växt som skiljde sig från de andra. De ultratunna bladen står upp från botten som små tussar av grönt hår och vajar lätt för strömmen. Växten ställer samtidigt en del krav om man skall få den att växa bra och personligen har jag inget emot lite arbete. Därför var Eleocharis allt som allt ett naturligt val. 
Eleocharis acicularis är en vacker växt som vajar med strömmen (detta foto är taget i ett annat akvarium). Foto Ove Berthling.
Vesicularia dubyana
Mossa måste man ha. Jag tycker det är fascinerande att vissa växter kan fastna och växa på bara stenar, rötter och liknande. Vesicularia dubyana har inte ens rötter att gripa tag med, men ändå kan den växa till ett tätt mjukt skikt som många fiskar och räkor älskar att söka sin föda i, plus att den är ett bra gömställe för yngel. Denna djupgröna mossa är känd för att vara lätt och nybörjarvänlig så jag uppfattade den som en säker framgång och en sort man kan ha användning av som nybörjarakvarist.
Javamossa - dvs Vesicularia dubyana är en bra nybörjarväxt. Foto:Maria Odgaard.
Mina bakgrundsväxter
Alternanthera reineckii ”roseafolia” ('Pink')
Min första tanke när jag såg denna växt var att den påminde om rödbetans kraftfulla färg. Jag tyckte denna växt var imponerade uppseendeväckande och därför skulle den bara få en plats i mitt akvarie. Undersidan av bladen var häftigt rosa, medan ovansidan var mer lugnt röda. I likhet med Eleocharis ställer den lite större krav utan att för den delen vara utpräglat svår.
Heteranthera zosterifolia
Denna växts ljusgröna blad liknar stjärnor och därför tyckte jag att den skulle bli en rolig kontrast till de andra bladformerna i mitt akvarium. Heteranthera zosterifolia är också spännande, då det är svårt att förutsäga vilken form den kommer att ta. Växten kan både växa sig till en tät, låg liten klump av stjärnor som till mycket höga slanka stängelväxter.
Heteranthera zosterifolia kan anta flera olika former - här är den en hög slank stängelväxt (fotot är taget i ett annat akvarium). Foto: Ole Pedersen
Ceratopteris thalictroides
Jag började tidigt kalla Ceratopteris thalictroides för ”morotsväxten” då jag talade om denna extremt snabbväxande art. Dess blad liknar nämligen morotsblasten. Ceratopteris är en storförbrukare av näringsämnen och därför väldigt bra att ha i nyuppstartade akvarier som ännu inte riktigt uppnått en bra biologisk balans. Växten är i likhet med Heteranthera zosterifolia en fin kontrast till de vanligare runda bladtyperna.
Echinodorus 'Ozelot' och Echinodorus 'Ozelot' (Green)
Echinodorus är ett stort och varierat släkte och jag tyckte det var på sin plats att försöka sig på ett par av de stora nybörjarvänliga arterna när jag nu skulle starta mitt första växtakvarium. Dessa två växter utvecklar primärt brunaktigt röda och gröna ovala blad som är spräckliga med svarta fläckar och har vågformiga bladkanter.
Echinodoras "Ozelot" med sina vackert vågformade blad blev en lämplig bakgrundsväxt (fotot taget i ett annat akvarium). Foto: Ole Pedersen.
Utöver alla dessa växter tyckte jag det kunde sätta extra piff på akvariet med en flytväxt. För detta ändamål valde jag Limnobium laevigatum. Detta eftersom den inte är så stor att den skuggar de andra växterna så mycket, samtidigt som den inte växer så fort att det är svårt att hålla efter den eller vid behov kunna avlägsna den helt. Dessutom har den en vackert ljusgrön färg, roliga tjocka blad och bildar rötter som är bra uppehållsställen för räkor, snäckor och ytvattensfiskar
Förberedelser och tillbehör till ett växtakvarium
Belysning är en av de viktigaste sakerna att tänka på när man vill hålla ett växtakvarium. Från erfarna växtakvarister fick jag rådet att ha 0,5-1,0 watt per liter vatten om jag ville ha bra betingelser för växtlighet. Jag bestämde mig för ett akvarie på 128 liter , 80x40x40 cm och byggde själv en armatur i vilken jag satte in två stycken 55W T5 kompaktlysrör. Med såpass mycket ljus är det nödvändigt med tillräckligt med CO2 (för växternas fotosyntes) och näring i vattnet för att uppnå en bra balans i akvariet, samt för att skapa bra förutsättningar för tillväxt. Därför var jag tvungen att förutom att ha en stark ljuskälla även tillsätta CO2, rätt gödning samt ett bra substrat för växterna att växa i.
Uppsättning av akvariet.
Innan man kan börja plantera och leka med akvariets inredning, som är den roligaste delen i uppstarten, är det en fördel att göra några tålamodskrävande överväganden. Jag provade några olika skisser på växternas placeringar i akvariet. Vilka växter blev högst? Vilka växter skulle passa bäst på vilka platser? Var skulle blickfånget hamna? Var det en linje eller symmetri i kompositionen? Dessutom hade jag läst att man borde rengöra sand och sten som skall vara i akvariet. Därför sköljde jag noggrant gruset och granitstenarna som jag köpt från ett stenhuggeri. Därefter skulle växterna tas ur sina krukor, stenullen avlägsnas och gamla rötter beskäras. Till slut var tiden inne för att påbörja inredningen av akvariet.
I botten la jag ett lager med växtsubstrat. Ovanpå detta la jag ett gruslager på ett sådant sätt att det sluttade ner mot framrutan. På detta sätt blir det ett tjockare gruslager i akvariets bakkant där de stora bakgrundsväxterna skall placeras, samtidigt som det ger en bra djupkänsla i akvariet. Därefter försökte jag placera ut granitskärvorna från en idé om en stenbäddsliknande look: Hemianthus callitrichoides ”Cuba” skulle med tiden bilda en tjock matta som kunde ”välta” snyggt ner över stenarna.
Sedan lade jag en tallrik på sandbotten för att sanden inte skulle börja virvla omkring när jag hällde i de första hinkarna med vatten. Med litet vatten i akvariet är det enklare att plantera växterna.
Först placerade jag ut den mossbeklädda lavastenen. Tillsammans med den rosa Alternanthera´n skulle den nämligen utgöra akvariets mest iögonfallande fält. Runt om detta kunde jag därefter börja placera ut de andra växterna. Det var då mest praktiskt att börja med bakgrundsväxterna och sluta med förgrundsväxterna. Jag avrundade därför planteringen med att dela Hemianthus i små portioner och klämma in vissa av dem mellan granitstyckena och andra i bottenmaterialet. Detta var nog den svåraste delen i planteringen. De små tofsarna vägde inte mycket och ville inte stanna kvar i sanden men till sist lyckades jag med det. Jag hade som tur var avsatt en hel dag till uppstarten av akvariet och det visade sig vara en bra idé för tiden flög iväg.
Ovan ses resultatet av mina ansträngningar vid dagens slut. Foto: Maria Odgaard.
Senare köpte jag också en svart kartong som skulle fungera som bakgrund eftersom den vita vägg som jag hade såg rätt tråkig ut, medan däremot den svarta kartongen kompletterar växternas kraftiga färger på ett suveränt sätt. Dessutom var den billig.
Växtakvariets invånare
Det finns som tur är massvis med fredliga fiskar och andra akvariedjur som passar i ett växtakvarium så precis som med växterna är det svårt att bestämma sig för vad man skall välja.
Algätande djur är givna invånare i ett växtakvarium. De är trevliga mitt i all sin nyttighet, eftersom de hela tiden förflyttar sig runt på bottenlagret, mellan växterna eller på rutorna. Caridina multidentata (också känd som Amanoräkan) är en duktig algätare och kan i ett större stim äta betydande mängder alger. En annan och lite mindre räka är den mer yngelproduktiva körsbärsräkan (Neocaridina heteropoda var. "red"). Denna arts honor är iögonfallande med sin knallröda färg vilket passar bra till gröna växter.
Röda räkor i akvariet ger en fin kontrast. Foto Maria Odgaard
Ytterligare en möjlighet till biologiskt algbekämpande är Neritina natalensis. Dessa snäckor finns i många färgnyanser och mönster men är oftast orange med svarta streck eller prickar. Och så finns självfallet även många fiskarter som i hög grad livnär sig av alger. Några av de vanligaste och effektivaste sötvattensarterna är Ancistrus sp., Otocinclus affinis och Crossocheilus oblongus.
Många av de algätande fiskarna och de andra smådjuren håller oftast till vid ytan eller vid bottnen och simmar sällan runt i vattnet. Därför väljer många akvarister att skaffa sig ett stim av en liten fiskart och eventuellt också några fredliga ytvattensfiskar till sitt växtakvarium för att det skall hända lite mer i akvariet.
Otocinclus affinis är en effektiv liten algätare (fotot är taget i ett annat akvarium). Foto: David Sands
Då jag startade upp mitt växtakvarium funderade jag också en del över möjliga invånare i akvariet. Många sydamerikanska arter tilltalade mig så jag hade nästan helt bestämt mig för en besättning bestående av Corydoras trilineatus, Gasteropelecus sternicla och Hyphessobrycon amandae. Men så en dag fann jag av en tillfällighet att det också finns sötvattenskulfiskar (inte bara bräckvattens- och saltvattensarter som man ju oftast hör talas om i akvariekretsar). Den möjligheten kunde jag inte låta passera. Carinotetraodon travancorius, dvärgkulfisken, är som skapt till mitt akvarium: Den är fredligare än många andra kulfiskarter och fungerar ofta bra tillsammans med Otocinclus affinis som ju är en duktig algätare. Därtill trivs dvärgkulfisken bäst i välplanterade akvarier och blir dessutom inte större än 2,5-3cm. Den äter snäckor, men kan också ta en del räkor, så det var med fingrarna i kors som jag släppte ut mina fem dvärgkulfiskar i växtakvariet där det förutom åtta Otocinclus affinis redan bodde 15-20 körsbärsräkor. Än så länge har det dock som tur är varit frid och fröjd. Bara de små snäckor som kom in i akvariet via växterna förpassades till de eviga algmarkerna.
Dvärgkulfisken Carinotetraodon travancorius håller rent från snäckor i akvariet. Foto: Maria Odgaard
Uppstartslycka och uppstartsproblem
Under den första veckan fungerade mitt nya växtakvarium problemfritt och jag använde timmar till att titta in i den lilla gröna världen i mitt vardagsrum. Ceratopteris thalictroides växte som väntat synbart för var dag som passerade, men också de andra växterna sköt i vädret. Jag bestämde mig för att inte tillföra någon gödning de första veckorna eftersom jag var orolig för att få ett näringsöverskott, vilket kunde ge grogrund åt algblomning. Jag kände också väl till, att det handlade om att få etablerat en passande bakteriekultur, som skulle omvandla näringsämnena i akvariet.
Emellertid dröjde det inte länge innan min glädje över den lyckade uppstarten fick ett abrupt slut. För algblomning var precis det jag fick. Jag fick för första gången uppleva fenomenet Green Water (svävaralger) på ganska nära håll. Encelliga grönalger tog med explosionsartad hastighet över akvariet. Paniken spred sig. Många bra råd hittades i böcker och ute på nätet och jag var tvungen att prova mig fram. Bland annat försökte jag med mörkläggning av akvariet under två dygn. Mörkret hämmade då visserligen synbart algernas framfart, men tyvärr led växterna ännu mer. Algerna fick snabbt fotfäste igen, medan växterna, som måste växa såpass mycket att de kunde konkurrera ut algerna, vacklade. De små Hemianthus-tofsarna som jag klämt in mellan stenarna blev bleka, bruna och trista.
Jag upplevde det som svårt att avgöra om det var bäst att tillföra gödning för att växterna skulle ta sig eller om det var bättre att inte göda i hopp om att algblomningen skulle avta för att i förlängningen försvinna helt. Men så upptäckte jag att svävaralger nog var det bästa algangrepp man kunde tänka sig, om man nu ändå skall drabbas av algproblem. Som namnet antyder svävar algerna tämligen fritt i vattnet och skadar därför inte växterna. De försvinner också av sig självt när betingelserna blir dåliga för dem och om jag bara hade haft ett par års akvaristisk erfarenhet bakom mig skulle jag säkert tagit det betydligt lugnare. Men som nybörjare är man ivrig att få akvariet på rätt köl igen så jag köpte japanska varmvattensdafnier (Moina macrocopa). De lever nämligen av svävaralger och jag byggde burar åt dem av läskflaskor och nylonstrumpor. På det sättet kunde jag introducera dem i karet utan att de sögs in i filtret. Jag planterade också in Ceratophyllum demersum eftersom denna finbladiga växt har en alghämmande effekt. Inget av det jag försökte med gjorde dock någon verkan på algerna, men allting har ett slut och som tur var så försvann algerna.
Här kan man se foton på akvariet före, under och efter den massiva algblomningen. Vattnet ser kanske inte så grönt ut framifrån, men likafullt kunde man inte se genom akvariet från den ena gaveln till den andra. Foto. Maria Odgaard.
Sett i backspegeln skulle antagligen en annan uppstart av akvariet ha förhindrat algernas kraftiga tillväxt. Jag kunde ha skaffat lite bottenmaterial och/eller vatten från ett redan inkört akvarium för att på så sätt få ett snabbare förlopp när det gäller uppbyggnaden av den nödvändiga bakteriekulturen. Dessutom kunde jag temporärt ha fyllt akvariets botten med snabbväxande stängelväxter (t.ex. Rotala sp.). Jag kunde också ha gött försiktigt från starten eftersom den stora mängden med växter hade tagit upp det. På så sätt hade troligtvis mina växter vuxit till sig mycket snabbare och med all säkerhet hade ett då algangrepp kunnat ha undvikits.
Närbild på akvariet: Foto Maria Odgaard.
När väl den första månadens uppstartsproblem hade passerat började jag funderade över vad nästa utmaning månde bliva…….
