Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Guldfiskarna hör till karpfiskarnas (Cyprinidae) stora familj som innehåller mer än 2 600 arter.
Det finns väl få akvariefiskar som nått en sådan popularitet. Den skall dock långtifrån betraktas som en ren akvariefisk, tvärtom så passar den nog ännu bättre i dammar såväl inomhus som utomhus.
Guldfiskens historia är gammal och den härstammar från den asiatiska rudan (Carassius auratus gibelio). För över 900 år sedan började kineserna att odla fram guldfiskar. I slutet av 1600-talet kom guldfisken till Europa genom portugisiska sjömän som hade dem med sig från Kina. En som var fascinerad av denna vackra fisk var den svenske vetenskapsmannen Carl von Linné som 1785 gav den namnet Carassius auratus.
Under århundradena har sedan kineserna (och andra) odlat fram en hel mängd med olika avelsformer. Den mest kända av dem och den i akvariesammanhang vanligaste är den s.k. slöjstjärten. Det finns dock mängder av andra avelsformer som Oranda, Shubunkin, Komet, teleskopfisk, lejonhuvud, Ranchu, Pearlscale, Ruyinkin etc. Tyvärr går utvecklingen mot mer och mer groteska fiskar som får allt svårare att röra sig. En slöjstjärt är som en balettdansös jämfört med de senaste avelsformerna. Detta är en mycket tråkig utvecklingen eftersom guldfisken i sig är en vacker och smäcker fisk som passar i många större akvarier och definitivt i trädgårdsdammen.
Den hålls bäst i stora akvarier som innehåller en del tåliga (ej finbladiga eftersom de kan äta dessa) växter som tål relativt svalt vatten. Akvariet kan gärna vara inrett med en del stenar och rötter samt ett inte alltför finkornigt grus.
Vattnet kan gärna vara svalt och skall inte överstiga 25ºC. Akvariet måste ha ett kraftigt filter då de smutsar ner en hel del. Även om filtret är stort måste man vara noga med vattenbytena, minst 1/3 per vecka.
I handeln säljs något som kallas guldfiskskålar. I dessa skall man absolut inte placera guldfiskar och det inte för att skålen är rund (vilket fiskarna definitivt inte bryr sig om) utan för att de är alldeles för små för att ens härbärgera ett enda guldfisk. Detta är att betrakta som djurplågeri. Dessa är förbjudna att hålla fiskar i, däremot fungerar blommor bra.
Guldfisken ställer inga större krav på vattnet förutom att det skall vara rent.
Guldfiskar är matvrak. Här slukar de pellets i en utedamm.
Guldfiskarna är allätande matvrak, men mata gärna med pellets som har ett högt vegetabiliskt innehåll. De finns ofta speciella guldfiskpellets.
Guldfiskarna är rätt fredliga och harmlösa fiskar som passar ihop med andra fredliga fiskar i lämplig storlek. Man bör dock tänka på att de vill ha relativt svalt vatten och därigenom utesluts de flesta tropiska arter. Ett akvarium med stora smäckra röda guldfiskar är dock snyggt nog i sig, så det är definitivt inte nödvändigt att blanda dem med andra fiskar.
Guldfiskarna är romspridare och är inte speciellt svårlekta i akvarium. Vid leken avger de ca 1 000 ägg som sprids ut. Se till att finns t.ex. javamossa i akvariet så att rommen ramlar ner bland mossan. Rommen kläcks efter ca 5-6 dagar. Man kan stimulera dem till lek genom att hålla vattnet väldigt svalt en längre tid och så snabbt höja det 20-24ºC. Deras lekperiod innefaller i regel på våren. Ynglen är från födseln gråbruna och det tar ganska lång tid (5-14 månader) innan de har färgat om. De är könsmogna när de är 10-12 cm.
Guldfisken hör till de mer tåliga akvariefiskarna och under förutsättning att de inte hålls för trångt och att akvariets filtersystem är bra och att man utför regelbundna stora vattenbyten, drabbas de nästan aldrig av sjukdomar.
De groteska avelsformerna har dock visat sig betydligt känsligare.
Guldfiskarna är som tidigare nämnts en väldig bra fisk för utomhusdammen. Befinner man sig i klimatzon 1 eller 2 kan man också behålla dem kvar i dammen utomhus under vintern. Detta även om dammen fryser till. Dammen får dock självklart inte bottenfrysa så ett djup på minst 1 meter är nödvändigt.
Under hösten blir fiskarna allt passivare och man skall då också dra ner rejält på matningen. Om temperaturen sjunker under 10ºC skall man inte mata alls.
Om dammen fryser till väldigt snabbt på hösten utan att fisken sakta har hunnit sjunka in i sin dvala och hunnit tömma sitt tarmsystem så kan det gå illa. Men normalt är det inga problem att behålla guldfiskarna utomhus under vintern. De är t.ex. betydligt tåligare än den mer kända dammfisken - koi.
När våren kommer är det en upplevelse att få se fiskarna vakna till liv. När vattnet börjar bli varmt (över 20ºC) börjar de också leka och går då upp på grunt vatten i dammen. Nästan som i trance kan de då nästan simma upp på land och under tiden som de är "drogade" med kärlekshormoner kan de bli ett lätt byte för t.ex. en katt.
Film som visar hur ett dammbygge kan gå till.
Kamera placerad i en damm.
