Text och foto (om ej annat anges): Ad Konings
Kära vänner,
Efter ett uppehåll på mer än ett år vill jag uppdatera dig om utvecklingen kring skyddandet av cikliderna från Malawisjön och Tanganyikasjön. Det har skett en del händelser vid båda sjöarna, och de som gäller för Malawisjön har inte varit gynnsamma för fiskbeståndens välbefinnande.
För drygt ett år sedan for Larry Johnson och sju andra deltagare av hans safari på Malawisjön, ut till Taiwanee Reef för att släppa en större mängd av Chindongo saulosi, 700 stycken, vilka David Nkwhazi från Stuart Grant Ltd hade fött upp för återintroduktion. Tyvärr var sikten vid revet väldigt dålig och inget räknande av vilda C. saulosi gjordes före frisättningen. Emellertid visar videon av utsättningen (tack Pete Barnes), att det inte fanns någon iakttagbar invånare av C. saulosi i området för frisläppandet. Det har också rapporterats att vilda C. saulosi har erbjudits till försäljning i Tyskland och Kina. Huruvida dessa samlades in vid revet eller är uppfödda i fångenskap har inte kunnat fastställas. Men jag är rädd att publiceringen av våra ansträngningar för återintroduktion, också informerar individer utan några som helst skrupler att extrahera de sista få exemplaren i naturen för att tjäna pengar.
Ett liknande scenario möttes Mattia Matarrese och hans lag av, vilka tillsammans med Pierre le Roux besökte Chidunga Rocks för att förbereda sig för frisläppandet av en andra sats av Melanochromis chipokae. De kunde inte hitta en enda individ av M. chipokae trots att Pierre hade släppt 68 fiskar i maj. Även här är jag rädd för att de flesta av dessa fångades in av samlare. Det beslöts att inte släppa någon mer M. chipokaevid Chidunga Rocks tills en tid då samlare av akvariefisk slutar inrikta sig på dessa sällsynta arter. Vi odlar fortfarande dessa och andra arter i Malawi och Pierre har varit vänlig nog att hålla lager av dem vid sin anläggning.
Jag har tillbringat större delen av sju månader med att uppdaterar statusen för alla malawiciklider för den nyligen publicerade uppdateringen av IUCN rödlistade arter och vid en workshop i Malawi i maj i år blev det klart att ett stort antal arter har försvunnit. Mest betydande för Malawi är att de viktigaste matfiskarna, Chambo (arter av Oreochromis) och Kampango (Bagrus meridionalis), har minskat mer än 99 % i populationstäthet jämfört med data från 20 år tidigare. Fortfarande finns det ingen regelbunden insamling av uppgifter om vilken fisk och i vilka kvantiteter som de fångas runt sjön. Utaka (ciklider vilka lever i öppet vatten) har varit kraftigt överfiskade och nu blir sjöns vatten långsamt grumligt, eftersom fisken som brukade äta plankton har blivit näst intill eliminerade. Den enda art som visade en ökning av populationstätheten var Usipa, sjöns sardinliknande fisk, då den nu har mer mat tillgänglig. De kommersiella trålarna riktar nu in sig mot denna art och den förväntas ha minskat vid nästa populationsräkning.
Det finns lyckligtvis även några goda nyheter från Malawi. Ripple Africa, en ideell organisation med säte i Storbritannien och ledd av Geoff Furber, lyckades övertyga regeringen att det skulle vara bättre för fisken och fiskarna, att bemyndiga lokalsamhällena och tillåta dem jurisdiktion över strandavsnitten vid sjön. De har etablerat cirka 200 fiskskyddskommittéer och har tillämpningsföreskrifter för Nkhata Bay och Nkhotakota. Nu när varje by längs sjöns stränder äger rätten att fiska och kan arrestera samt bötfälla fiskare från andra byar som tränger in på deras del av sjön, verkar fisken nu långsamt återgå till normala populationsdensiteter. Även illegala nät, som myggnät vilka användes för att fånga de minsta fiskarna i det mycket grunda vattnet, har i stor utsträckning övergivits i dessa områden som omvandlades av Ripple Africa. Kolla in deras hemsida och ta reda på det svindlande antalet konfiskerade myggnät.
Medan myndigheterna i Malawi gör lite till ingenting för att stävja det orimliga överfisket som pågår i sjön, är situationen i Tanzania vid Tanganyikasjön mycket bättre. Myndigheterna lägger ned mycket arbete för att försöka komma åt det olagliga fisket, vilket delvis stöds av besökare som vill se cikliderna i sjön. De har infört avgifter på $50/vecka/besökare, vilka används för en särskild polisstyrka som patrullerar hela kustlinjen i Tanzania. De arresterar alla fiskare med olagliga nät eller när de fiskar inom förbjudna områden. Jag har just återvänt från en resa till Tanzania och Zambia och har noterat skillnaden i fiskdensitet i Tanzania jämfört med den i Zambia, där det finns mycket lite övervakning, liknande situationen i Malawi.
Zambia brukade ha mer än 20 kommersiella trålare som inriktade sig på fisk i de öppna vattnen, Kapenta (sardinliknande Limnothrissa och Stolothrissa), och på 1990-talet var fiskarna säkra på att det inte skulle vara något slut på Kapenta fisket. Stora mängder Kapenta fångades på natten, lockade av ljus, frystes i stora packhus och skickades sedan till Lusaka eller exporterades till andra länder. För mer än 10 år sedan stod det klart att tillgången på Kapenta var begränsad och varje kommersiellt företag har övergivit dess fångst. Kapenta har ännu inte återvänt och de lokala fiskarna tjuvfiskar faktiskt i tanzaniska vatten för att kunna fånga några. Med bestånden av ciklider är det inte mycket annorlunda; sandlevande ciklider som lever på grunda vatten har i princip försvunnit i Zambia, medan alla fiskar som vågat simma ut i det öppna vattnet har fångats. Idag använder fiskare småmaskiga nät vilka placeras nära stranden och genom att kasta stenar samt med högljutt plaskande på ytan, hoppas de skrämma några få fiskar i nätet.
Inte bara matfisken är hotad med utrotning i Zambia, även fångsten av akvariefiskar har orsakat kaos hos de mer populära arterna, såsom den helorange Neolamprologus mustax, den gula och den vita Altolamprologus calvus, samt den så kallade Julidochromis transcriptus, Gombe. Även olika andra arter som också fiskare efter mat riktar in sig mot. Vi besökte också Toby Veall i hans läger och blev glada att se att många kärl var ägnade åt att föda upp Tropheus duboisi, Maswa och alla fiskar verkade vara vid god hälsa.
Chris och Louise Horsfall vid Lakeshore Lodge i Kipili, odlar framgångsrikt flera hotade arter vilka de kommer att hålla tills de inte längre är specifikt jagade i naturen. För närvarande exporteras mer än 80% till Asien av de akvariefiskar som samlas in, med mer än 11 exportörer verksamma, enbart i Tanzania! Vårt arbete måste bedrivas för lång tid framöver.
I år var ett bra år för vår insamling, eftersom vi fick in lite över 12 000 dollar! Vårt totala belopp från 2007 tills nu är $98 205! Jag vill tacka Mattia Matarrese och Perth Cichlid Society, Steve Edie och Missouri Aquarium Society, Dick Au, Nordiska Ciklidsällskapet, Patrick Tawil, Associazione Italiana Ciclidofili och Babes i Cichlid Hobby för deras stora donationer till fonden. Tack ALLA för ert stöd och delaktighet för våra ciklider i naturen.
Kom ihåg att en del av varje förpackning med frusen Cichlid Formula från Omega One stöder fonden!
Ad
