Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Såväl barberna och rasbororna hör till karpfiskarnas (Cyprinidae) stora familj som innehåller mer än 2 600 arter.
Rasboror hittar vi så gott som uteslutande i Asien, medan däremot barberna är mer spridda. Barber hittar man i Asien, Afrika och Europa men det är i Asien som de allra populäraste barberna har sitt ursprung.
Kilfläcksrasboran är en av de vanligaste, vackraste och mest lättskötta rasbororna.
Läs artbeskrivningenDet finns åtskilliga såväl barber som rasboror som räknas till de allra populäraste akvariefiskarna. Den populäraste barben är nog tigerbarben (Puntigrus tetrazona) och bland rasbororna toppar kilfläcksrasboran (Trigonostigma heteromorpha) popularitetslistan.
Det finns flera anledningar till att barber och rasboror har nått en sådan popularitet. Några kan nämnas.
Tigerbarben är den vanligaste barben, den är dock fenbitare och skall därför inte hållas ihop med fiskar som t.ex. gurami.
Läs artbeskrivningenNedan ges några allmänna regler för hur dessa bägge fiskgrupper skall skötas, självklart finns det alltid vissa undantag. Läs därför också texten för resp. fiskart.
De allra flesta arter som ingår i dessa bägge grupper trivs bäst i stim (minst 8 st.). Akvariet skall vara inrett med en hel del växter, gärna också lite flytväxter vilket gör belysningen lite dämpad. Om belysningen är dämpad färgar fiskarna ut bättre. Det bör även finnas någon eller några rötter i akvariet. Bottenmaterialet får inte vara ljust och bör utgöras av sand eller fint grus. Det skall också finnas en fri simyta i akvariet eftersom de flesta av arterna är livliga simmare. Därmed är det också en fördel med relativt långa akvarier.
Den vackra praktbarben trivs i likhet med de flesta andra i denna grupp bäst i svagt surt vatten
Läs artbeskrivningenI sin naturliga miljö lever dessa arter i neutralt till lätt surt vatten. Detta bör man också försöka efterlikna i akvariet. Flera av arterna är dock relativt anpassningsbara och överlever även i andra vatten. Om man vill att de skall leka och färga ut helt är det en förutsättning att vattenvärdena är korrekta.
De allra flesta arter som ingår i denna grupp är allätare och är inte problematiska vad gäller foder. De tar helt enkelt vad som bjuds.
Som basfoder kan man gärna använda ett flingfoder av hög kvalitet som är ganska finfördelat. Detta i kombination med fryst foder som cyclops utgör en bra bas. Självklart uppskattas också levande foder som vita mygglarver och nykläckt artemia.
Kilfläcksrasboran trivs bra i ett akvarium med många växter och med sebrafisk och Corydoras som sällskap.
Läs artbeskrivningenDessa arter passar som tidigare nämnts i de flesta sällskap. De bör dock inte hållas ihop med aggressiva fiskar. Rasbororna passar bra ihop med andra rasboror, små barbarter, Danio- och Brachydanio-arter. De små barb-arterna trivs i samma sällskap.
De medelstora och stora barbarterna bör hållas ihop med fisk som har ungefär samma storlek. Man måste också tänka på att vissa barber (som t.ex. tigerbarben) är fenbitare och skall därför ej hållas tillsammans med fiskar som har långa fenor som skalarer, gurami och slöjstjärtar.
Arterna som ingår i dessa grupper är i regel romspridare eller substratlekare. Romspridarna leker i regel ganska nära vattenytan och låter äggen falla ner. Substratlekarna placerar i regel äggen på undersidan av ett blad ganska nära vattenytan.
Det bästa är att odla dessa arter i ett speciellt odlingsakvarium dit man flyttar ett lekmoget par (för vissa arter är det bättre att flytta 1 hane + 2-3 honor). Man ser ofta på dem att de börjar bli lekmogna genom att de börjar få intensivare färger och att honan börjar bli rundare. Leker de inte inom några dagar kan man byta ut den ena partnern för att få ihop ett par som passar ihop.
Ett odlingsakvarium kan vara från 30 liter upp till 60 liter beroende på art. Ett rejält vattenbyte i kombination med ett vattenberedningspreparat kan ofta stimulera till lek.
Odlingsakvariet skall innehålla ett stort "växtsnår" som t.ex. javamossa. Det finns också speciella leksubstrat i handeln. För de arter som är substratlekande bör man placera ut några vanliga akvarieväxter. Använd gärna de som står i krukor och plocka inte ut dem ur krukan.
Efter leken skall man alltid plocka bort avelsdjuren eftersom de allra flesta arterna är romrövare.
Ynglen kläcks i regel efter 1 till 2 dygn och är frisimmande efter ytterligare några få dygn. Så fort gulesäcken har försvunnit skall de matas, första tiden med t.ex. infusorier eller äggpulver, därefter med nykläckta artemiaägg och så småningom kanske fryst cyclops.
Som tidigare nämnts är dessa arter relativt tåliga och om bara ovanstående regler följs brukar det inte uppstå några större problem. Vissa barbarter har dock lätt att drabbas av vita prick-sjukan och oodinium men det är relativt lättbotade sjukdomar.
