Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Denna avdelning är uppdelad i tre olika delar - först en allmän beskrivning av gruppen malar som följer nedan.
Sedan följer en beskrivning av gruppen "Övriga malar" som i sin tur har indelats i två grupper, dels de som huvudsakligen kommer från den amerikanska kontinenten och dels de resterande malarna.
Den gigantiska red tail-malen (Phractocephalus hemioliopterus) hör inte hemma i akvarier. Fotot visar ett halvvuxet exemplar som är på väg till en djurpark.
De flesta akvarier innehåller en eller flera malar och anledningen till att de placeras där, är oftast att de betraktas som "renhållningsarbetare", något som åtminstone delvis är korrekt. Det finns mängder av mal-arter (Siluriformes) världen runt, men de är vanligast i Sydamerika och Afrika. Faktum är att det finns mer än 2400 arter. De varierar från pyttesmå malar som pygmépansarmalen (Corydoras pygmaeus) till den mer än meterlånga red-tail malen (Phractocephalus hemioliopterus). Den senare arten är en rovfisk och är knappast lämplig i akvarium.
Alla malar har skäggtömmar (känselspröt). På engelska kallas malar för "catfishes" med tanke på att dessa spröt påminner om kattens morrhår. Fotot visar Auchenoglanis occidentalis.
Malarna har till skillnad från de flesta andra fiskar inga fjäll, istället är deras hud antingen "naken" eller skyddas av bensköldar. Alla arter har skäggtömmar (känselspröt som finns runt munnen). Hos en del arter är de mycket långa och smäckra som "morrhåren" på en katt. På engelska kallas alla malar för "catfishes" med tanke på "morrhåren". Dessa känselspröt är täckta med känsel- och smaklökar som gör att malen kan upptäcka föda, antingen genom direkt kontakt eller genom att "lukta" sig fram i vattnet. De kan också upptäcka andra fiskar med samma metod. Hos många arter har de bärande fenstrålarna i bröst- och ryggfenor omvandlats till styva taggar som hos vissa av dem är försedda med giftkörtlar som innehåller giftämnet siluridotoxin. De är dock väldigt få av de malar som förekommer i handeln som har giftkörtlar.
Malarna kan delas in i ett stort antal grupper. De grupper som är vanligast som akvariefiskar är "pansarmalarna" (t.ex. Corydoras) och "harneskmalarna" (Loricariidae). De senare är också allmänt kända som "sugmalar". Båda dessa grupper kommer från Sydamerika. Synodontis-arterna som kommer från Afrika, är också ganska vanliga.
Det är relativt få malarter som odlas och lekbeteendet varierar högst avsevärt mellan de olika malarterna, men vanligast är romspridare men även andra former av yngelvårdnad förekommer, som t.ex. skumbobyggare och munruvare.
En i handeln mycket vanlig mal är den lilla metallpansarmalen (Corydoras aenus) som i likhet med andra Corydoras är en stimfisk.
De flesta malar är något av ensamvargar (som ofta är rovfiskar) i akvariet men det finns också en del stimlevande arter och släkten, som t.ex. Corydoras och glasmalarna (ex. Kryptopterus minor).
I regel håller man malar tillsammans med andra sorters fiskar, vilket bara är bra eftersom de i naturen lever ihop med andra fiskar. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att många malar är nattaktiva, vilket innebär att akvariet måste innehålla gömställen som de kan dra sig tillbaka till under dagen. Man kan skapa gömställen med hjälp av rötter eller stenar, men även växter kan utgöra skydd för dem.
Vid matning är det viktigt att komma ihåg att många malar är nattaktiva. Lämpligast matar man dessa fiskar genom att lägga några maltabletter (som sjunker) i akvariet (alltid i samma hörn) strax efter att ljuset i akvariet släckts för natten. Även om det är sant att många malar är bra renhållningsarbetare i akvariet, är det fel att förutsätta att de enbart kan leva på överblivet foder och alger. I handeln finns det många bra maltabletter till såväl de arter som är algätande och de som plockar från botten (t.ex. Corydoras).
Malar är ofta bottenlevande och nattaktiva och behöver därför speciellt foder för att inte tyna bort. Tänk dock på att olika malar har olika behov, de algätande behöver foder med vegetabiliskt innehåll, rovfiskarna med animaliskt innehåll.
Vilka andra fiskar man kan hålla ihop med malar, varierar naturligtvis oerhört mycket beroende av vilken mal-art det rör sig om. Många gånger kan det vara ett problem att se till att malarna får tillräcklig med mat då de helst ligger och trycker. Anledningen till att de gör så, är en betingad reflex att skydda sig mot rovfiskar. Ett knep kan då vara att hålla dem ihop med ett tetrastim. När man matar beger sig tetrorna snabbt till ytan för att äta och detta fungerar som en signal till malarna att också börja söka efter mat. De bottenlevande malarna tycks reagera på de fiskar som håller till högre upp i akvariet och sannolikt uppfattar malarna tetrornas "nonchalans" mot "potentiella rovfiskar" när de äter som en signal att kusten är "klar". Arter som hålls i akvarium för detta ändamål kallas av många för "dither fishes" (ungefär "nerviga" fiskar).
Ancistrus-malarna är mycket populära algätande fiskar. Fotot visar Ancistrus ranunculus.
En del mal-arter (speciellt Loricariidae-gruppen) lever av alger i akvariet och bör därför finnas med redan när akvariet startas upp. Många andra arter plockar överblivet foder från botten och hjälper på detta sätt till att hålla akvariet rent. Malar är inte bara nyttiga i akvariet utan är även mycket intressanta och detta är ytterligare ett skäl att skaffa några. En annan fördel är att de ofta håller till nära akvariets botten, ett område som andra akvariefiskar sällan befinner sig i.
Malar är oftast ganska anpassningsbara vad gäller vattenvärden och tolererar ett relativt brett spektrum på pH, hårdhet och temperatur. De flesta arter föredrar dock ett relativt neutralt vatten (pH 6.5-7.4) och en temperatur på 23-26°C, medan arterna från bl.a. Malawi- och Tanganyika-sjöarna föredrar ett mer alkaliskt vatten.
Ariidae (saltvattenshajmalar), Aspredinidae (banjomalar), Auchenipteridae (drivvedmalar), Doradidae (kölmalar, pratande malar), Ictaluridae (tjurhuvudsmalar/kattmalar) och Pimelodidae (antennmalar, nakna malar).
Denna grupp är inte på något sätt heterogen utan innehåller malar som skiljer sig mycket från varandra. Man skall också tänka på att oerhört många malar är rovfiskar och definitivt inte är lämpliga i akvarier. Andra blir alldeles för stora för vanliga akvarier och är av denna anledning inte heller lämpliga som akvariefiskar. Även om de är små och söta när de säljs i zooaffären, kan de utvecklas till stora "monster". Det är därför oerhört viktigt att titta på resp. arts beskrivning.
Det bör också nämnas att de två största grupperna med amerikanska malar, Callichthyidae (Corydoras etc.) och Loricariidae (L-malar, sugmalar) inte finns med här utan har placerats i egna avdelningar.
De flesta av de malar som återstår är indelade i olika familjer som vi kortfattat går igenom nedan. Inom alla grupper finns det dock undantag från den allmänna beskrivning som görs.
Silverhajmalen (Arius seemani) är en livlig och stor bräckvattenlevande art som ingår i Ariidae-familjen.
Exempel: Arius seemani.
Förekomst: Allmänt spridd, men huvudsakligen på den amerikanska kontinenten.
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Stimfisk och dagaktiv.
Övrigt: Denna familj hittas i anslutning till tropiska kuster och flodmynningar. De kallas hajmalar dels för att ynglen ofta har utspända fenor med en vit spets och dels för att alla arter har en strömlinjeformad kropp. De är mycket aktiva simmare som är munruvare.
Platystatus cotylephorus med ägg fästa mot buken.
Exempel: Platystatus cotylephorus.
Förekomst: Sydamerika
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Fredlig och nattaktiv.
Övrigt: Denna familj kan delas in i två välavgränsade grupper: den större "ålformen" som lever i flodmynningar och översvämmade kustområden i norra Sydamerika, samt de vitt utbredda mindre "skålformade" och "skrovliga" arterna som lever i skogsområden. Denna grupps arter odlas mycket sällan i akvarium. Det finns dock några rapporter om lek och ruvande av ägg i akvarium. Äggen fästs på honan eller i ett bo.
Jaguarmalen (Liosomadoras oncinus) räknas till regnskogsformerna inom Auchenipteridae-familjen.
Exempel: Liosomadoras oncinus.
Förekomst: Central- och Sydamerika
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Fredlig stimfisk som är nattaktiv (något dagaktiv).
Övrigt: Denna familj delas upp i flodmynnings- resp. regnskogsformer. Flodmynningsarterna (bräckvattensarterna) är ofta snabba simmare med en strömlinjeformad kropp, medan regnskogsformerna är sämre simmare och inte så strömlinjeformade. Det finns en stor storleksvariation inom denna familj med arter som bara blir 8 cm (Trachelyichthys decaradiatus) och andra som kan bli ca 30 cm (Parauchenipterus galeatus).
Det är mycket ovanligt med lek och framgångsrik uppfödning av arterna i denna familj. Befruktningen sker inuti honan.
Den prickiga knorrmalen (Agamyxis pectinifrons) har blivit rätt populär pga sitt knorrande läte om man plockar upp den ur akvariet. Väl i akvariet brukar man inte se röken av den.
Exempel: Agamyxis pectinifrons.
Förekomst: Sydamerika.
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Fredlig och nattaktiv.
Övrigt: Kölmalarna är rätt nära släkt med "Drivvedsmalarna". Till skillnad från de senare har de bara en rad med benplattor längs kroppssidan. Flera arter i denna familj, som de mindre Platydoras och Amblydoras passar utmärkt i de flesta sällskapsakvarier.
De större formerna har ofta groteska horntaggar på kroppen och passar också i många sällskapsakvarier eftersom de är relativt ofarliga allätare som i sin naturliga miljö lever på frukt, sniglar och frön.
Alla arter är mycket glupska och även om de inte är rovfiskar kan det ibland slinka ned en och annan liten fisk.
En del av de mindre som Agamyxis och Amblydoras har lekt i akvarium.
Arterna i denna grupp brukar kallas för pratande malar eller knorrmalar eftersom de har ett knorrande läte när man tar upp dem ur vattnet.
Den enda art i denna familj som överhuvudtaget är möjlig att hålla i akvarium är Noturus gyrinus. Även denna är dock en stor rovfisk.
Exempel: Noturus gyrinus.
Förekomst: Central- och Nordamerika.
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Rovgirig och nattaktiv.
Övrigt: Det enda av de 7 släkten som ingår i denna familj som är möjlig att hålla i akvarium är Noturus. De övriga blir alldeles för stora. Detta till trots hålls t.ex. albinovarianten av Ictalurus punctatus ofta i akvarium, men i likhet med sina mer normalt pigmenterade "bröder" växer de sig snabbt för stora för ett akvarium och passar därför bättre som matfisk. Att de smakar bra är anledningen till att de odlas kommersiellt i stor skala.
Alla arter i denna familj är rovgiriga och nattaktiva och kan därför bara hållas tillsammans med jämnstora fiskar. Man bör vara försiktig med deras fenstrålar eftersom de innehåller ett gift och ett "stick" kan jämföras med ett kraftigt getingstick.
I. punctatus är könsmogna när de är 2 år gamla och leken äger rum i en grotta eller liknande. Efter leken vaktar hanen avkomman. Antalet ägg per lek är beroende av honans vikt, men upp till 6 000 ägg per kilo kroppsvikt är vanligt.
Pimelodus pictus är en livlig art som ännu inte odlats i akvarium.
Exempel: Pimelodus pictus.
Förekomst: Central- och Sydamerika
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Rovgirig och nattaktiv.
Övrigt: Arterna i denna familj har en vidsträckt utbredning i främst Sydamerika. De större arterna lever i breda, snabbflytande floder och utmärks av en vid, gapande mun och en bred stjärtfena som hjälper till att höja hastigheten genom vattnet. De mindre arterna har små ögon och simmar i stora stim över flodbäddar i stora och små floder.
Arterna i denna familj är rovfiskar som äter mindre fiskar.
Ingen art i denna familj har sannolikt ännu odlats i akvarium.
Bagridae (taggmalar), Chacidae (grodmunsmalar), Clariidae (labyrintmalar/vandrande malar), Malapteruidae (elmalar), Mochocidae (vändmalar/fjädertömsmalar), Pangasiidae (hajmalar), Schilbeidae (glasmalar), Siluridae (äkta malar) och Sisoridae (asiatisk strömmal).
Denna grupp är inte på något sätt heterogen utan innehåller malar som skiljer sig mycket från varandra. Man skall också tänka på att oerhört många malar är rovfiskar och definitivt inte är lämpliga i akvarier. Andra blir alldeles för stora för vanliga akvarier och är av denna anledning inte lämpliga som akvariefiskar. Även om de är små och söta när de säljs i zooaffären, kan de utvecklas till stora "monster". Det är därför oerhört viktigt att titta på resp. arts beskrivning.
De flesta av de malar som återstår är indelade i olika familjer som vi kortfattat går igenom nedan. Inom alla grupper finns det dock undantag från den allmänna beskrivning som görs.
Giraffnosmalen (Auchenoglanis occidentalis) blir uppemot 75 cm och det säger sig självt att den kräver ett mycket stort akvarium.
Exempel: Auchenoglanis occidentalis.
Förekomst: Afrika och Asien.
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Fredlig om än rovgirig och nattaktiv.
Övrigt: Arterna i denna familj är från mediumstora (10 cm) till mycket stora (uppemot 2 meter) och är i akvarium något av ensamvargar. De flesta av dem är rovfiskar och de kan därför bara hållas ihop med stora fiskar.
Det finns mycket få odlingsrapporter om arterna i denna familj, men de rapporterar som finns anger att de fäster äggen på finbladiga växter eller rötter. Någon enstaka art har också rapporterats vara grottlekare.
Grodmunsmalen (Chaca chaca) är en nattaktiv rovfisk, men förekommer ändå då och då i handeln på grund av sitt udda utseende.
Exempel: Chaca chaca.
Förekomst: Asien.
Foder: Köttätare.
Beteende: Nattaktiv och rovgirig.
Övrigt: Arterna i denna lilla familj av grodmunsmalar består bara av ett släkte med 3 arter. Den som särskiljer dem är deras extremt stora mun som används för att fånga små fiskar. De rör inte större fiskar. Trots att de är nattaktiva ensamvargar och att man nästan aldrig ser dem, är de relativt populära som akvariefiskar, sannolikt pga. deras udda utseende. De är dåliga simmare och gömmer sig i bottenslammet i sin naturliga miljö.
Albinovarianten av Clarias batrachus odlas i stor skala som matfisk. Den förekommer sporadiskt i handeln men där hör den definitivt inte hemma eftersom den blir väldigt stor (växer också snabbt) och är en utpräglad rovfisk.
Exempel: Clarias batrachus.
Förekomst: Afrika och Asien.
Foder: Köttätare och allätare.
Beteende: Rovgirig och nattaktiv.
Övrigt: De flesta arter som ingår i denna familj är stora (ca 50 cm) till mycket stora (ca 200 cm). Inte ens de mindre arterna är egentligen speciellt lämpliga i akvarium eftersom de är oerhört rovgiriga. I sin naturliga miljö lever de i slammiga vattenhålor som kan torka ut under torrperioden. Där gräver de ner sig i dyn under dagen och kommer upp nattetid för att söka mat. De kan andas vanlig luft. De kan förflytta sig över land med hjälp av sina välutvecklade bröstfenor.
De är som sagt inte speciellt lämpliga som akvariefisk, men odlas i ganska stor skala som matfisk. På grund av att de ställer så låga krav på omgivningen, kan de hållas mycket tätt och det är därför mycket ekonomiskt att odla dem.
Elålarna i familjen Malapteruidae passar enbart på offentliga akvarier. Fotot visar Malapterus electricus.
Exempel: Malapterus electricus
Förekomst: Afrika.
Foder: Köttätare.
Beteende: Rovgiriga och nattaktiva.
Övrigt: Denna familj består bara av ett släkte som innehåller två arter. De är nattaktiva rovfiskar som blir oerhört stora. Detta ihop med att de kan avge elektriska "stötar" på upp till 350 volt gör att de inte är speciellt lämpliga som akvariefiskar. Elstötarna avger de för att bedöva sitt byte. De kan bara hållas ensamma i mycket stora akvarier.
Man bör vara försiktig om man har en sådan fisk eftersom ett stort exemplar kan bedöva en människa.
I Synodontis-släktet finns många populära malarter. En av de vackraste är Synodontis angelicus.
Exempel: Hela Synodontis-släktet.
Förekomst: Afrika.
Foder: Allätare, köttätare och växtätare.
Beteende: Fredlig och dag/nattaktiv.
Övrigt: Denna familj är den kanske mest utbredda och framgångsrika malfamiljen i Afrika. De förekommer på många olika ställen som sjöar, forsar, och i mindre regnskogsåar. Detta är sannolikt orsaken till att de är så anpassningsbara till akvarieförhållanden. Släktet Synodontis är det afrikanska malsläkte som är vanligast i akvariemiljö och det är dessutom det släkte som innehåller flest arter. Utseendemässigt påminner de en del om "de pratande malarna" och "drivveds-malarna". De passar i många sällskapsakvarium som inte innehåller för små eller lättstressade fiskar.
En del av arterna simmar upp och ner och kallas vändmalar.
Arterna i familjen Pangasiidae är helt olämpliga som akvariefiskar. En av dem, den s.k. hajmalen (Pangasius hypophthalmus) är tyvärr vanlig i handeln.
Exempel: Pangasius hypophthalmus.
Förekomst: Asien.
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Rovgirig och dagaktiv.
Övrigt: Denna lilla familj innehåller en art som är ganska vanlig i akvarier, nämligen den s.k. hajmalen Pangasius hypophthalmus, tyvärr måste man säga. Anledningen är att de blir alldeles för stora, är stimfiskar och är väldigt livliga samtidigt som de är oerhört lättstressade och då lätt skadar sig. De är alltså definitivt inte lämpliga som akvariefisk. De är svagt rovgiriga och tar små fiskar.
En del arter i detta släkte odlas som matfisk.
Pareutropius debauwi är en liten fredlig dagaktiv stimfisk.
Exempel: Pareutropiellus debauwi.
Förekomst: Afrika och Asien.
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Fredlig och dagaktiva.
Övrigt: Små fredliga dagaktiva stimfiskar (4-6 st.) som gör dem relativt lämpliga i många sorters sällskapsakvarier. De är väl inte direkt färggranna, men deras delvis genomskinliga kropp gör dem ändå rätt attraktiva som akvariefiskar. De är dock rätt glupska och bör inte hållas ihop med väldigt små fiskar.
Det finns få odlingsrapporter om arterna i denna familj men det som är känt anger att de är romspridare bland finbladiga växter.
De påminner rätt mycket om släktet Kryptopterus som också är genomskinliga men som ingår i familjen Siluridae. Det finns dock en del anatomiska skillnader som att Schilbeidae har fyra par med skäggtömmar medan Siluridae bara har två.
Glasmalen (Kryptopterus minor) är en fredlig dagaktiv stimfisk om än något känslig.
Exempel: Kryptopterus minor.
Förekomst: Europa och Asien.
Foder: Allätare och köttätare.
Beteende: Fredlig och dag/nattaktiv.
Övrigt: De släkten som ingår i denna familj skiljer sig rätt mycket från varandra och de mindre arterna, som glasmalen Kryptopterus minor, passar rätt bra i akvariemiljö om än inte ihop med alltför små fiskar. De större arterna är dock helt olämpliga i akvarier. En del av dem odlas som matfisk och ett exempel på en sådan är Silurus glanis vars största uppmätta storlek anges till 5 meter och 330 kg.
De mindre arterna i släktena Kryptopterus och Ompok är dock lämpliga i akvarier där de skall hållas i ett litet stim (6-8 st.). De är i likhet med glasmalarna i familjen Schilbeidae inte färgmässigt attraktiva, men genom att de delvis är genomskinliga är de ändå attraktiva. Den enda art som odlats i akvariemiljö är K. minor.
Hara hara är en av få arter som ingår i familjen Sisoridae och som då och då förekommer i handeln.
Exempel: Hara hara.
Förekomst: Asien
Foder: Allätare, köttätare och växtätare.
Beteende: Fredlig och dag/nattaktiv.
Övrigt: De flesta av arterna som ingår i denna familj är relativt små (5-50 cm) även om det finns en del arter som kan bli uppemot 2 meter. De är inte speciellt vanliga som akvariefiskar. Då de i sin naturliga miljö lever i starkt strömmande relativt svalt vatten, skall de ha samma förhållanden i akvarium. De allra flesta av dem är algätare även om de också är rätt rovgiriga.
